GIP: ETT INKRETINHORMON MED FLERA METABOLA ROLLER 1-11
GIP och GLP-1 är två inkretinhormoner som frisätts i tarmen. De ansvarar för inkretineffekten som förstärker frisättningen av insulin efter måltid.
Hos personer med typ 2-diabetes är inkretineffekten nedsatt. En minskad inkretineffekt är förknippad med hyperglykemi.2
GIP och GLP-1 är inkretinhormoner som är glukosberoende och frisätts efter måltid.2
GIP och GLP-1 ansvarar för inkretineffekten som förstärker frisättningen av insulin efter måltid.2 Vid typ 2-diabetes är inkretineffekten nedsatt.
Även om både GIP och GLP-1 är viktiga för en optimal insulinfrisättning, stimulerar GIP insulinfrisättningen mer än GLP-1 och står för 2/3 av inkretineffekten.
Senaste forskningen visar att GIP utöver att reglera blodsockret även hjälper till att reglera kroppsvikten och andra metabola funktioner.2,3,4,9
Se videon för att lära dig mer om vilken roll GIP har vid typ 2-diabetes.
[On-screen video title.]
TITEL: Inkretinhormoner och deras roll vid typ 2-diabetes
[We see a woman with her organs. Toward the end of the shot, the camera zooms into the organs.]
BILDTEXT: Informationen i denna video baseras på prekliniska och kliniska data.
BERÄTTARE: Vid födointag...
[Incretins are shown being released from K cell and L cells in the gut.]
BERÄTTARE: ... frisätts inkretinhormonerna, GIP och GLP-1, i tarmen. Inkretinhormonerna har flera metabola effekter och påverkar bland annat regleringen av blodsockret.
[GIP and GLP-1 are shown binding to their respective receptors on pancreatic beta cells to enhance insulin secretion. When the incretins bind, the receptor signals into the cell. Afterward, insulin comes out of the cell. Glucose is shown floating in the environment and entering cell.]
BILDTEXT: BETACELL
BERÄTTARE: När GIP och GLP-1 binder till sina receptorer på betacellen förstärks den glukosberoende insulinfrisättningen som sker efter en måltid, vilket även kallas inkretineffekten.
[GIP binds to its receptor.There is more insulin produced in this shot.]
BILDTEXT: BETACELL
BILDTEXT: GIP ansvarar för majoriteten av inkretineffekten.
BERÄTTARE: Även om båda inkretinhormonerna är viktiga för en optimal insulinfrisättning, stimulerar GIP insulinfrisättningen mer än GLP-1 och står för ca 2/3 av inkretineffekten.
[GIP and GLP-1 are shown floating in the central nervous system. Neurons are shown signaling in the background.]
BILDTEXT: CNS
BERÄTTARE: Inkretinhormonerna har också effekter i andra vävnader och receptorer för GIP- och GLP-1 finns bland annat i vissa delar av hjärnan.
[GIP and GLP-1 are shown binding to their respective receptors.]
BILDTEXT: CNS
BERÄTTARE: Aktivering av GIP- och GLP-1-receptorer i aptit- och mättnadscentrum leder till minskat födointag och kan påverka kroppsvikten.
[The GIP receptor is shown binding to its respective receptor. Glucose and triglyceridesare shown entering the cell.]
BILDTEXT: ADIPOCYT
BERÄTTARE: GIP-receptorer finns även i fettvävnaden. Aktivering av dessa receptorer påverkar lipidmetabolismen och kan förbättra insulinkänsligheten.
[The camera zooms out of the abdomen to show the woman again. The white adipose tissue, pancreas, and central nervous system are labeled.]
BILDTEXT: Informationen i denna video baseras på prekliniska och kliniska data.
BERÄTTARE: Sammantaget har inkretiner en viktig roll för kroppens hantering av näringsämnen och reglering av blodsocker och kroppsvikt.
[Reduced signaling is shown after GIP and GLP-1 bind to their receptors. There are only a few insulin being released to show the diminished insulinotropic response.]
BILDTEXT: BETACELL
BERÄTTARE: Personer med typ 2-diabetes har en nedsatt inkretineffekt vilket påverkar insulinfrisättningen och försämrar glukosregleringen i samband med måltid.
[Beta cells are shown on the pancreas, and they are darker to indicate they are not functioning normally. The camera zooms out.]
BILDTEXT: En försämrad betacellsfunktion kan bidra till en nedsatt inkretineffekt.
BERÄTTARE: Även om mekanismerna inte är helt klargjorda kan en sviktande betacellsfunktion bidra till en nedsatt inkretineffekt.
[The camera zooms out to show the pancreas in the body.]
[The camera zooms out to show the woman with on-screen labels.]
BILDTEXT: Informationen i denna video baseras på prekliniska och kliniska data.
BERÄTTARE: Idag vet vi att inkretinhormoner spelar en viktig roll för kroppens reglering av glukos och vikt, och inkretinhormonernas betydelse för patofysiologin vid typ 2-diabetes blir allt tydligare.
[Lilly logo animation.]
[References animate on.]
BILDTEXT: REFERENSER
BILDTEXT: © 2023 Eli Lilly and Company. All rights reserved. Lilly® is a registered trademark of Eli Lilly and Company.
GIP ansvarar för nästan 2/3 av inkretineffekten hos friska individer och är en mer potent insulinfrisättare än GLP-1.12
GIP
~44%
GLP-1
~22%
Glukos
~33%
Av den stimulerade insulinfrisättningen står glukos för ca 1/3 och den övriga insulinfrisättningen beror på den så kallade inkretineffekten. Av denna inkretineffekt står GIP för 2/3.12
GIP hjälper till att reglera glukosnivån på två viktiga sätt:2,10,13
- Förbättrar den glukosberoende insulinsekretionen från betacellerna
- Förbättrar insulinkänsligheten
Se en kort video med Dr Frias om GIP och inkretineffekten
[Lilly logo writes onscreen, and copyright line appears.]
CAPTION: ©Lilly USA, LLC 2021. All rights reserved.
TITLE: GIP and GLP-1 in Physiology & Tpe 2 Diabetes
[Title moves to the corner. Dr. Frias speaks to the camera. His name and credentials write on-screen.]
CAPTION: Dr. Juan Pablo Frias, Medical Director, National Research Institute, Los Angeles, California
DR. FRIAS: Hello. I’m Dr. Juan Pablo Frias, medical director at National Research Institute in Los Angeles. In this video, we’ll discuss the potential pleiotropic effects of endogenous GIP and GLP-1 as they relate to type 2 diabetes.
CAPTION: The purpose of this video is to educate on the roles of GIP and GLP-1 in physiology and type 2 diabetes. To understand these mechanisms, physiological GIP and/or GLP-1 must be increased or blocked. Data for these concepts arise from studies in humans, rodents, and in vitro systems.
DR. FRIAS: The purpose of this material is to educate health care providers on the roles of the incretin hormones glucose-dependent insulinotropic polypeptide, or GIP, and glucagon-like peptide-1, or GLP-1, in physiology and type 2 diabetes. In order to understand these mechanisms, physiology must undergo manipulations to increase levels of incretins or to block the actions of GIP, GLP-1, or both. Data for these concepts arise from several experimental methods: in humans, rodents, and in vitro systems.
[Title fills the screen.]
TITLE: The incretin effect
[Cut to Dr. Frias standing, speaking to the camera. On-screen graphic highlights relevant organs/tissue.]
DR. FRIAS: In this section, we’ll describe the effect of GIP and GLP-1 in healthy people and the loss of the incretin effect in people with type 2 diabetes.
[Cut to Dr. Frias with chart in corner: "The incretin effect in healthy individuals". Dr. Frias glances at it as he continues to talk to us.]
DR. FRIAS: When comparing insulin secretion following an oral glucose load to insulin secretion following intravenous glucose infusion, the dynamic difference between the two insulin secretory responses is known as the incretin effect.
[Cut to chart full-screen.]
DR. FRIAS (VOICEOVER): This shows that healthy individuals have a stronger insulin response to oral glucose than intravenous glucose infusion, demonstrating the role that incretin hormones play in insulin secretion in response to oral glucose intake.
[Cut to Dr. Frias with chart in corner: "The incretin effect is impaired in people with type 2 diabetes". Dr. Frias occasionally glances at it as he continues to talk to us.]
DR. FRIAS: In people with type 2 diabetes, the incretin effect is reduced. On the left, we can see the normal incretin effect in healthy individuals, ...
[Cut to full-screen chart.]
DR. FRIAS (VOICEOVER): ... but in people with type 2 diabetes shown on the right, the difference in insulin secretion between an oral glucose dose and intravenous glucose infusion is diminished, indicating an impaired incretin effect. The reduced incretin effect contributes to postprandial hyperglycemia in patients with type 2 diabetes.
[Cut to Dr. Frias full-screen, wide shot. Mechanism of Action appears in corner of the screen. We see incretins binding to receptors on pancreatic cells. Dr. Frias glances at it as he continues to talk to us.]
DR. FRIAS: GIP and GLP-1 are gut-derived hormones that regulate the incretin effect. GIP and GLP-1 signal to pancreatic islets to enhance glucose-dependent insulin secretion.
[Cut to Dr. Frias full-screen, close-up, with chart in corner: GIP and GLP-1 enhance glucose-dependent insulin secretion in healthy individuals"]
DR. FRIAS: Clinical data from healthy individuals demonstrate that infusion of physiologic levels of GIP and/or GLP-1 enhances glucose-dependent insulin secretion.
[Cut to illustration full-screen.]
CAPTION: Relative contribution of GIP and GLP-1 to glucose clearance
DR. FRIAS (VOICEOVER): GIP and GLP-1 are responsible for the majority of postprandial glucose clearance, but endogenous GIP generates more of an effect on insulin-mediated glucose clearance compared with endogenous GLP-1.
[Cut to Dr. Frias with chart in corner: "Measuring the relative contributions of GIP and GLP-1 to glucose clearance in healthy individuals". Dr. Frias glances at it as he continues to talk to us.]
DR. FRIAS: In the study shown here, the relative contributions of GIP and GLP-1 to insulin-mediated glucose clearance were measured. Healthy individuals were given placebo or receptor antagonists to block the individual effects of endogenous GIP and GLP-1. This demonstrates that GIP and GLP-1 are both required for postprandial insulin-mediated glucose clearance.
[Cut to Dr. Frias with summary text in corner.]
CAPTION: Endogenous GIP and GLP-1 regulate insulin-mediated glucose clearance.1 Endogenous GIP and GLP-1 differ in their relative contribution to the incretin effect in healthy humans.
DR. FRIAS: In summary, GIP and GLP-1 are incretin hormones that regulate insulin-mediated glucose clearance and differ in their relative contributions to the incretin effect in healthy humans.
CAPTION: The incretin effect is impaired in people with type 2 diabetes.
DR. FRIAS: However, the endogenous incretin effect is impaired in people with type 2 diabetes, which contributes to an inability to properly regulate postprandial glucose.
Metabola aktiviteter utöver inkretineffekten
Prekliniska studier visar på fler metabola aktiviteter utöver inkretineffekten. Mer forskning behövs för att förstå hur detta kan översättas till den mänskliga fysiologin.
Insulinkänslighet
Vid övervikt och fetma kan insulinresistensen vara försämrad vilket med tiden leder till en försämrad betacellsfunktion.14-16 I längden kan detta leda till hyperglykemi och mikro- samt makrovaskulära komplikationer. Studier visar att GIP påverkar aptiten och ger ett minskat födointag.5-7,9-11
Lipidmetabolism
Vid typ 2-diabetes kan metabolismen och inlagringen av lipider i fettvävnaden vara dysreglerad.17-18 Prekliniska och kliniska data tyder på att GIP är involverad i lipidmetabolismen i fettvävnaden och kan hjälpa till med inlagringen av lipider, vilket kan förbättra insulinkänsligheten.9,10,13,17-20
Potentiella effekter i CNS
Forskning visar att GIP-receptorer uttrycks i CNS och tros påverka kroppsvikten via att reglera aptiten och födointaget.9-11
CNS = central nervous system; GIP = glucose-dependent insulinotropic polypeptide; GLP-1 = glucagon-like peptide-1; T2D = type 2 diabetes.
Referenser:
- Bowker N, Hansford R, Burgess S, Foley CN, Auyeung VPW, Erzurumluoglu AM, et al. Diabetes. 2021;70(11):2706-2719.
- Nauck MA, Meier JJ. Lancet Diabetes Endo. 2016;4(6):525-536.
- Speliotes EK, Willer CJ, Berndt SI, Monda KL, Thorleifsson G, Jackson AU, et al. Nat Genet. 2010;42(11):937-948.
- Saxena R, Hivert MF, Langenberg C, Tanaka T, Pankow JS, Vollenweider P, et al. Nat Genet. 2010;42(2):142-148.
- NamKoong C, Kim MS, Jang BT, Lee YH, Cho YM, Choi HJ. Biochem Biophys Res Commun. 2017;490(2):247-252.
- Zhang Q, Delessa CT, Augustin R, Bakhti M, Colldén G, Drucker DJ, et al. Cell Metab. 2021;33(4):833-844.
- Mroz PA, Finan B, Gelfanov V, Yang B, Tschop MH, DiMarchi RD, et al. Mol Metab. 2019;20:51-62.
- Gasbjerg LS, Bergmann NC, Stensen S, Christensen MB, Rosenkilde MM, Holst JJ, et al. Peptides. 2020;125:170183.
- Finan B, Muller TD, Clemmensen C, Perez-Tilve D, DiMarchi RD, Tschop MH. Trends Mol Med. 2016;22(5):359-376.
- Kim SJ, Nian C, Karunakaran S, Clee SM, Isales CM, McIntosh CH. PLoS One. 2012;7(7):e40156.
- Adriaenssens AE, Biggs EK, Darwish T, Tadross J, Sukthankar T, Girish M, et al. Cell Metabn. 2019;30(5):987-996 e986.
- Nauck MA, Meier JJ. Diabetes. 2019;68(5):897-900.
- Mohammad S, Ramos LS, Buck J, Levin LR, Rubino F, McGraw TE. J Biol Chem. 2011;286(50):43062-43070.
- Freeman JS. Mayo Clin Proc. 2010;85(12 Suppl):S5-S14.
- Davidson JA, Parkin CG. Diabetes Care. 2009;32 Suppl 2:S331-333.
- Kahn BB, Flier JS. J Clin Invest. 2000;106(4):473-481.
- Gastaldelli A. Clin Sci (Lond). 2017;131(22):2701-2704.
- Jorge-Galarza E, Medina-Urrutia A, Posadas-Sanchez R, Posadas-Romero C, Cardoso-Saldana G, Vargas-Alarcon G, et al. Diabetol Metab Syndr. 2016;8:73.
- Varol C, Zvibel I, Spektor L, Mantelmacher FD, Vugman M, Thurm T, et al. J Immunol. 2014;193(8):4002-4009.
- Asmar M, Simonsen L, Madsbad S, Stallknecht B, Holst JJ, Bulow J. Diabetes. 2010;59(9):2160-2163.
PP-LD-SE-1122 | Juni 2023